第90章
加入书架 A- A+
点击下载App,搜索"Man and Wife",免费读到尾

  “Ihavesomethingtosaytoyou。Iamnotverywell;Imustwaitalittlefirst。Givemeachair。“

  Bishopriggsobeyedinsilence。HisoneavailableeyerestedonAnne,asheproducedthechair,withanuneasyandsuspiciousattention。“I’mwantingtoknowonething,“hesaid。“Bywhatmeeraiculousmeans,youngmadam,doyehappentoha’fundyerwaytothisinn?“

  Annetoldhimhowherinquirieshadbeenmadeandwhattheresulthadbeen,plainlyandfrankly。ThecloudedfaceofBishopriggsbegantoclearagain。

  “Hech!hech!“heexclaimed,recoveringallhisnativeimpudence,“Ihaehadoccasiontoremarkalready,toanitherleddythanyersel’,thatit’sseemplymairveloushooaman’saingudedeedsfindhimootinthislowerwarldo’ours。IhaeduneagudedeedbypureTammyPennyquick,andhere’sa’Pairthringingwithereporto’it;andSawmuelBishopriggssaeweelknownthatonystrangerhasonlytoask,andfindhim。Understand,Ibeseechye,thatit’snohando’minethatpetsthisnewfeatherinmycap。

  AsagudeCalvinist,mysaul’sclearo’thesmallestfigmento’

  beliefinWarks。WhenIlookatmyainceleebrityIjoostask,asthePsawmistaskedbeforeme,’Whydotheheathenrage,andthepeopleimagineavainthing?’Itseemsye’vesomethingtosaytome,“headded,suddenlyrevertingtotheobjectofAnne’svisit。

  “Isithumanlypossiblethatyecanha’comea’thewaytoPairthfornaethingbutthat?“

  Theexpressionofsuspicionbegantoshowitselfagaininhisface。Concealingasshebestmightthedisgustthatheinspiredinher,Annestatedhererrandinthemostdirectmanner,andinthefewestpossiblewords。

  “Ihavecomeheretoaskyouforsomething,“shesaid。

  “Ay?ay?Whatmayitbeye’rewantingofme?“

  “IwanttheletterIlostatCraigFernie。“

  Eventhesolidly-foundedself-possessionofBishopriggshimselfwasshakenbythestartlingdirectnessofthatattackonit。Hisglibtonguewasparalyzedforthemoment。“Idinnakenwhatye’redrivin’at,“hesaid,afteraninterval,withasullenconsciousnessthathehadbeenallbuttrickedintobetrayinghimself。

  ThechangeinhismannerconvincedAnnethatshehadfoundinBishopriggsthepersonofwhomshewasinsearch。

  “Youhavegotmyletter,“shesaid,sternlyinsistingonthetruth。“Andyouaretryingtoturnittoadisgracefuluse。I

  won’tallowyoutomakeamarketofmyprivateaffairs。Youhaveofferedaletterofmineforsaletoastranger。IinsistonyourrestoringittomebeforeIleavethisroom!“

  Bishopriggshesitatedagain。HisfirstsuspicionthatAnnehadbeenprivatelyinstructedbyMrs。Glenarm’slawyersreturnedtohismindasasuspicionconfirmed。Hefeltthevastimportanceofmakingacautiousreply。

  “I’llno’wasteprecioustime,“hesaid,afteramoment’sconsiderationwithhimself,“inbrushingawa’thefawsebreatho’

  scandal,whenitpassesmyway。Itblawstonaepurpose,myyoungleddy,whenitblawsonanhonestmanlikeme。Fieforshameonyeforsayingwhatye’vejoostsaid——tomethatwasafethertoyeatCraigFernie!Wha’setyeontoit?Willitbemanorwomanthat’smisca’edmebehindmyback?“

  AnnetooktheGlasgownewspaperfromthepocketofhertravelingcloak,andplaceditbeforehim,openattheparagraphwhichdescribedtheactofextortionattemptedonMrs。Glenarm。

  “Ihavefoundthere,“shesaid,“allthatIwanttoknow。“

  “Maya’thetribeo’editors,preenters,paper-makers,news-vendors,andthelike,bleezetogetherinthepito’

  Tophet!“Withthisdevoutaspiration——internallyfelt,notopenlyuttered——Bishopriggsputonhisspectacles,andreadthepassagepointedouttohim。“Iseenaethingheretouchingthenameo’

  SawmuelBishopriggs,orthemattero’onylossyemayormaynotha’hadatCraigFernie,“hesaid,whenhehaddone;stilldefendinghisposition,witharesolutionworthyofabettercause。

  Anne’spriderecoiledattheprospectofprolongingthediscussionwithhim。Sherosetoherfeet,andsaidherlastwords。

  “Ihavelearnedenoughbythistime,“sheanswered,“toknowthattheoneargumentthatprevailswithyouistheargumentofmoney。

  Ifmoneywillsparemethehatefulnecessityofdisputingwithyou——poorasIam,moneyyoushallhave。Besilent,ifyouplease。YouarepersonallyinterestedinwhatIhavetosaynext。“

  Sheopenedherpurse,andtookafive-poundnotefromit。

  “Ifyouchoosetoownthetruth,andproducetheletter,“sheresumed,“Iwillgiveyouthis,asyourrewardforfinding,andrestoringtome,somethingthatIhadlost。Ifyoupersistinyourpresentprevarication,Ican,andwill,makethatsheetofnote-paperyouhavestolenfrommenothingbutwastepaperinyourhands。YouhavethreatenedMrs。Glenarmwithmyinterference。SupposeIgotoMrs。Glenarm?SupposeIinterferebeforetheweekisout?SupposeIhaveotherlettersofMr。

  Delamayn’sinmypossession,andproducethemtospeakforme?

  WhathasMrs。Glenarmtopurchaseofyou_then?_Answermethat!“

  Thecolorroseonherpaleface。Hereyes,dimandwearywhensheenteredtheroom,lookedhimbrightlythroughandthroughinimmeasurablecontempt。“Answermethat!“sherepeated,withaburstofheroldenergywhichrevealedthefireandpassionofthewoman’snature,notquenchedevenyet!

  IfBishopriggshadamerit,itwasararemerit,asmengo,ofknowingwhenhewasbeaten。Ifhehadanaccomplishment,itwastheaccomplishmentofretiringdefeated,withallthehonorsofwar。

  “Mercypresairveus!“heexclaimed,inthemostinnocentmanner。

  “IsitevenYouYersel’thatwritthelettertothemanca’edJaffrayDelamayn,andgottheweebitanswerinpencilontheblankpage?Hoo,inHeeven’sname,wasItoknow_that_wastheletteryewereafterwhenyecam’inhere?DidyeevertellmeyewereAnneSilvester,atthehottle?Neverance!Wasthepuirfecklesshusband-creatureyehadwi’yeattheinn,JaffrayDelamayn?Jaffraywadmak’twao’him,asmyaineyesha’seen。

  Gi’yebackyerletter?Mycertie!nooIknowitisyerletter,I’llgi’itbackwi’a’thepleasureinlife!“

  Heopenedhispocket-book,andtookitout,withanalacrityworthyofthehonestestmaninChristendom——andmorewonderfulstillhelookedwithaperfectlyassumedexpressionofindifferenceatthefive-poundnoteinAnne’shand。

  “Hoot!toot!“hesaid,“I’mno’thatclearinmymindthatI’mfreetotak’yermoney。Eh,weel!weel!I’lleenreceiveit,ifyelike,asabitMementoo’thetimewhenIwaso’somesma’

  sairvicetoyeatthehottle。Ye’llno’mind,“headded,suddenlyreturningtobusiness,“writin’mejoostaline——inthewayo’

  receipt,yeken——toclearmeo’onyfuturesuspicioninthemattero’theletter?“

  Annethrewdownthebank-noteonthetablenearwhichtheywerestanding,andsnatchedtheletterfromhim。

  “Youneednoreceipt,“sheanswered。“Thereshallbenolettertobearwitnessagainstyou!“

  Sheliftedherotherhandtotearitinpieces。Bishopriggscaughtherbybothwrists,atthesamemoment,andheldherfast。

  “Bideawee!“hesaid。“Yedon’tgettheletter,youngmadam,withoutthereceipt。Itmaybea’thesameto_you,_nowye’vemarriedtheotherman,whetherJaffrayDelamaynancepromisedyefairintheby-gonetime,orno。But,mycertie!it’samattero’

  somemomentto_me,_thatye’vechairgedwi’stealin’theletter,andmakingamarketo’t,andLordknowswhatbesides,thatIsuldhaeyerainacknowledgmentforitinblackandwhite。Gi’memybitreceipt——andeendoasyewillwithyerletterafterthat!“

  Anne’sholdoftheletterrelaxed。SheletBishopriggsrepossesshimselfofitasitdroppedonthefloorbetweenthem,withoutmakinganefforttopreventhim。

  “Itmaybea’thesameto_you,_nowye’vemarriedtheotherman,whetherJaffrayDelamaynancepromisedyefairintheby-gonetime,orno。“ThosewordspresentedAnne’spositionbeforeherinalightinwhichshehadnotseenityet。ShehadtrulyexpressedtheloathingthatGeoffreynowinspiredinher,whenshehaddeclared,inherlettertoArnold,that,evenifheofferedhermarriage,inatonementforthepast,shewouldratherbewhatshewasthanbehiswife。Ithadneveroccurredtoher,untilthismoment,thatotherswouldmisinterpretthesensitivepridewhichhadpromptedtheabandonmentofherclaimonthemanwhohadruinedher。Ithadneverbeenbroughthometoheruntilnow,thatifshelefthimcontemptuouslytogohisownway,andsellhimselftothefirstwomanwhohadmoneyenoughtobuyhim,herconductwouldsanctionthefalseconclusionthatshewaspowerlesstointerfere,becauseshewasmarriedalreadytoanotherman。Thecolorthathadriseninherfacevanished,andleftitdeadlypaleagain。Shebegantoseethatthepurposeofherjourneytothenorthwasnotcompletedyet。

  “Iwillgiveyouyourreceipt,“shesaid。“Tellmewhattowrite,anditshallbewritten。“

  Bishopriggsdictatedthereceipt。Shewroteandsignedit。Heputitinhispocket-bookwiththefive-poundnote,andhandedhertheletterinexchange。

  “Tearitifyewill,“hesaid。“Itmattersnaethingto_me。_“

点击下载App,搜索"Man and Wife",免费读到尾