OneSeptemberevening,fourmonthslater,whenMrs。Barnetwasinperfecthealth,andMrs。Downebutaweakeningmemory,anerrand-boypausedtoresthimselfinfrontofMr。Barnet’soldhouse,depositinghisbasketononeofthewindow-sills。Thestreetwasnotyetlighted,buttherewerelightsinthehouse,andatintervalsaflittingshadowfellupontheblindathiselbow。Wordsalsowereaudiblefromthesameapartment,andtheyseemedtobethoseofpersonsinviolentaltercation。Buttheboycouldnotgathertheirpurport,andhewentonhisway。
TenminutesafterwardsthedoorofBarnet’shouseopened,andatallclosely-veiledladyinatravelling-dresscameoutanddescendedthefreestonesteps。Theservantstoodinthedoorwaywatchingherasshewentwithameasuredtreaddownthestreet。WhenshehadbeenoutofsightforsomeminutesBarnetappearedatthedoorfromwithin。
’Didyourmistressleavewordwhereshewasgoing?’heasked。
’No,sir。’
’Isthecarriageorderedtomeetheranywhere?’