Inamomentithadcome,thefirstseriousdisputeoftheirweddedlife。
Ithadcomeasallsuchcalamitiescome,fromnothing,anditwasontheminfulldisastereretheyknew。Suchaverylittlewhileago,thereintheconventgarden,theirliveshadbeendrawncloserinsympathythaneverbefore;andnowthatblessedtimeseemedagessince,andtheywerefurtherasunderthanthosewhohaveneverbeenfriends。“Ithought,“
bitterlymusedIsabel,“thathewouldhavedoneanythingforme。““Whocouldhavedreamedthatawomanofhersensewouldbesounreasonable,“
hewondered。Bothhadtempers,asIknowmydearestreaderhasifalady,andneitherwouldyield;andso,presently,theycouldhardlytellhow,fortheywereaghastatitall,Isabelwasaloneinherroomamidsttheruinsofherlife,andBasilaloneintheone-horsecarriage,tryingtodriveawayfromthewreckofhishappiness。Allwasover;thedreamwaspast;thecharmwasbroken。Thesweetnessoftheirlovewasturnedtogall;whateverhadpleasedthemintheirlovingmoodswasloathsomenow,andthethingstheyhadpraisedamomentbeforewerehateful。Inthatbalefullight,whichseemedtodwelluponalltheyeversaidordidinmutualenjoyment,howpoorandstupidandemptylookedtheirwedding-
journey!Basilspentfiveminutesinarraigninghiswifeandconvictingherofeveryfollyandfault。Hissoulwasinawhirl,“FortobewrothwithoneweloveDothworklikemadnessinthebrain。“