Buthestoodmotionlessandstaringasbefore。AndasIfacedhim,withlevelledgunshakinginmyhands,Ihadtimetonotethewornandhaggardappearanceofhisface。Itwasasifsomestronganxietyhadwastedit。
Thecheeksweresunken,andtherewasawearied,puckeredexpressiononthebrow。Anditseemedtomethathiseyeswerestrange,notonlytheexpression,butthephysicalseeming,asthoughtheopticnervesandsupportingmuscleshadsufferedstrainandslightlytwistedtheeyeballs。
AllthisIsaw,andmybrainnowworkingrapidly,Ithoughtathousandthoughts;andyetIcouldnotpullthetriggers。Iloweredthegunandsteppedtothecornerofthecabin,primarilytorelievethetensiononmynervesandtomakeanewstart,andincidentallytobecloser。AgainIraisedthegun。Hewasalmostatarm’slength。Therewasnohopeforhim。Iwasresolved。Therewasnopossiblechanceofmissinghim,nomatterhowpoormymarksmanship。AndyetIwrestledwithmyselfandcouldnotpullthetriggers。
\"Well?\"hedemandedimpatiently。
Istrovevainlytoforcemyfingersdownonthetriggers,andvainlyIstrovetosaysomething。