Thematterwassimpleenoughwhenyoucametolookatitwithphilosophy。TheMartianshadsenttheirdeaddownhereformanythousandyearsandastheycametheywerefrozenin,thebandsandzonesinwhichtheysatindicatingperhapsalternatingseasons。ThenafterNaturehadbeenstoringthemlikethatforlongagessomeup—
heavalhappened,andthiscleftandlakeopenedthroughtheheartofthepreserve。Probablytheriveronceranfaruptherewherethestarlightwascrowningthebluecliffswithasilverdiademoflight,onlywhenthishollowopeneddiditslowlydeepenalowercourse,spreadingoutinalake,andeventuallytumblingdownthoseicystepsloseitselfinthedarkrootsofthehills。Itwasverysimple,nodoubt,butincrediblyweirdandwonderfultomewhostood,thesolelivingthinginthatimmenseconcourseofdeadhumanity。
LookwhereIwoulditwasthesameeverywhere。Thoseendlessrowsoffrozenbodieslying,sitting,orstandingstaredatmefromeverynicheandcornice。Italmostseemed,asthelightveeredslowlyround,asthoughtheysmiledandfrownedattimes,butneverawordwasthereamongstthosemillions;thesilenceitselfwasaudible,andsavethedulllowthunderofthefall,somonotonoustheearbe—
cameaccustomedtoandsoondisregardedit,therewasnotasoundanywhere,notarustle,notawhisperbroketheeternalcalmofthatgreatcaravansaryofthedead。
Theveryrattleoftheshingleundermyfeetandthejingleofmynavyscabbardseemedoffensiveintheperfecthush,and,tooawedtobefrightened,Ipresentlyturnedawayfromthedreadfulshineofthosecliffsandfeltmywayalongthebaseofthewallonmyownside。Therewasnomeansofescapethatway,andpresentlytheshinglebeachitselfgaveoutasstated,wherethecliffwallrosestraightfromthesurfaceofthelake,soIturnedback,andfindingagrottointheicedeterminedtomakemyselfascomfortableasmightbeuntildaylightcame。