lightedstreets,withadelicioussenseofsnugnessandsecurity,beingallthemorecloselyunitedfortheirquarrel。Here,fartheruptheavenue,theyhadoncebeentoaparty,andhehaddancedforthefirsttimeinhislifewithEdith。HerewasDelmonico’s,wheretheyhadhadsuchfascinatingluncheonstogether;whereshehadgotastainonherdress,andhehadbeenforcedtoobservethatherdresswasthennotreallyapartofherself,sinceitwasathingthatcouldnotbestained。Herdresshadalwaysseemedtohimassomethingabsoluteandfinal,exaltedabovecriticism,incapableofimprovement。
AsIhavesaid,Halfdanwalkedbrisklyuptheavenue,anditwassomethingafterelevenwhenhereachedthehousewhichhesought。Thegreatcloud—bankinthenorthhadthenbeguntoexpandandstretcheditslongmistyarmseastwardandwestwardovertheheavens。Thewindowsontheground—floorweredark,butthesleepingapartmentsintheupperstorieswerelighted。InEdith’sroomtheinsideshutterswereclosed,butoneofthewindowswasalittledownatthetop。Andashestoodgazingwithtremuloushappinessuptothatwindow,astanzafromHeinewhichheandEdithhadoftenreadtogether,cameintohishead。ItwasthestoryoftheyouthwhogoestotheMadonnaatKevlarandbringsherasavotiveofferingaheartofwax,thatshemayhealhimofhisloveandhissorrow。
\"Ibringthiswaxenimage,Theimageofmyheart,Healthoumybittersorrow,Andcuremydeadlysmart!\"[4]
[4]Translation,from\"Exotics。ByJ。F。C。&C。L。\"
Thencamethethoughtthatforhim,too,asforthepooryouthofCologne,therewashealingonlyindeath。AndstillinthismomenthewassonearEdith,shouldseeherperhaps,andthejoyatthiswasstrongerthanallelse,strongereventhandeath。Sohesatdownbesidethestepsofthemansionopposite,wheretherewassomeshelterfromthewind,andwaitedpatientlytillEdithshouldcloseherwin—