Thefrailbarkinwhichshehadsailedherlifevoyagehadbeenrockingonaroughandtossingocean,andnowitfloated,floatedslowlyintosmootherwaters。
Aslongasshecouldremember,herboathadbeenflungaboutinstormandtempest,lashedbyangrywinds,borneagainstrocks,beaten,torn,buffeted。Nowthewaveshadsubsided;theskywasclear;theseawaswarmandtranquil;thesunshinedriedthetatteredsails;theairwassoftandbalmy。
Andnow,forsleepplaysstrangetricks,thebarkdisappearedfromthedream,anditwasshe,herself,whowasfloating,floatingfartherandfartheraway;whithersheneitherknewnorcared;itwasenoughtobeatrest,lulledbythelappingofthecoolwaves。
Thenthereappearedagreenislerisingfromthesea;anislesoradiantandfairy-likethatherfamishedeyescouldhardlybelieveitsreality;butitwasreal,forshesailednearerandnearertoitsshores,andatlastherfeetskimmedtheshiningsandsandshefloatedthroughtheairasdisembodiedspiritsfloat,tillshesanksoftlyatthefootofaspreadingtree。
Thenshesawthegreenislewasafloweringisle。Everyshrubandbushwasblooming;thetreeswerehungwithrosygarlands,andeventheearthwascarpetedwithtinyflowers。Therarefragrances,thebirdsongs,softandmusical,theravishmentofcolor,allboredownuponherswimmingsensesatonce,takingthemcaptivesocompletelythatsherememberednopast,wasconsciousofnopresent,lookedforwardtonofuture。Sheseemedtoleavethebodyandthesad,heavythingsofthebody。Thehumminginherearsceased,thelightfaded,thebirdssongsgrewfainterandmoredistant,thegoldencircleofpainrecededfartherandfartheruntilitwaslosttoview;eventhefloweringislandgentlydriftedaway,andallwaspeaceandsilence。