MrsMercerstooduptogo:shewassorryshecouldn’twaitanylonger,butitwasaftereighto’clockandshedidnotliketobeoutlate,asthenightairwasbadforher。WhenshehadgoneIbegantowalkupanddowntheroom,clenchingmyfists。Myauntsaid:
`I’mafraidyoumayputoffyourbazaarforthisnightofOurLord。’
Atnineo’clockIheardmyuncle’slatchkeyinthehalldoor。Iheardhimtalkingtohimselfandheardthehallstandrockingwhenithadreceivedtheweightofhisovercoat。Icouldinterpretthesesigns。WhenhewasmidwaythroughhisdinnerIaskedhimtogivemethemoneytogotothebazaar。Hehadforgotten。
`Thepeopleareinbedandaftertheirfirstsleepnow,’hesaid。
Ididnotsmile。Myauntsaidtohimenergetically: