Thisdogseemstohavetakenafancytoyou。”
ForBalthasar,feelingthatshewasabouttoleave,wasrubbinghissideagainstherleg。Goingoutundertheporchwithher,hesaid:”He’llgetyouupinanhourandaquarter。Takethisforyourprotegees,”andheslippedachequeforfiftypoundsintoherhand。
Hesawherbrightenedeyes,andheardhermurmur:”OhUncleJolyon!”andarealthrobofpleasurewentthroughhim。Thatmeantoneortwopoorcreatureshelpedalittle,anditmeantthatshewouldcomeagain。Heputhishandinatthewindowandgraspedhersoncemore。Thecarriagerolledaway。Hestoodlookingatthemoonandtheshadowsofthetrees,andthought:’Asweetnight!She……!’
II
Twodaysofrain,andsummersetinblandandsunny。OldJolyonwalkedandtalkedwithHolly。Atfirsthefelttallerandfullofanewvigour;thenhefeltrestless。Almosteveryafternoontheywouldenterthecoppice,andwalkasfarasthelog。’Well,she’snotthere!’hewouldthink,’ofcoursenot!’Andhewouldfeelalittleshorter,anddraghisfeetwalkingupthehillhome,withhishandclappedtohisleftside。Nowandthenthethoughtwouldmoveinhim:’Didshecome——ordidIdreamit?’andhewouldstareatspace,whilethedogBalthasarstaredathim。Ofcourseshewouldnotcomeagain!HeopenedthelettersfromSpainwithlessexcitement。TheywerenotreturningtillJuly;hefelt,oddly,thathecouldbearit。Everydayatdinnerhescreweduphiseyesandlookedatwhereshehadsat。Shewasnotthere,soheunscrewedhiseyesagain。