Whydon’tyougoseeher,too,Mr。Ellery?’TwouldbeawelcomechangefromZekeBassettandhistribe。Goahead!itwouldbetheAlmighty’sownworkandthesociety’dstandbackofyou,allthemthat’swuthconsiderin’,anyhow。“
ThiswassurprisingadvicefromamemberoftheRegularandwasindicativeofthechangedfeelinginthecommunity,buttheminister,ofcourse,couldnottakeit。Hehadplungedheadlongintohischurchwork,hopingthatitandtimewoulddullthepainofhisterribleshockanddisappointment。Ithadbeendulledsomewhat,butitwasstillthere,andeverymentionofhernamerevivedit。
OneafternoonKeziahcameintohisstudy,wherehewaslaboringwithhisnextSundaysermon,andsatdownintherocking-chair。
Shehadbeenoutandstillworeherbonnetandshawl。
“John,“shesaid,“Iaskyourpardonfordisturbin’you。Iknowyou’rebusy。“