Hesnatchedhishatfromthetableandstrodetothedoor。
Turning,helookedather。
“Allright,“hesaidchokingly。“Allright。Good-by。“
Hisstepssoundedontheoilclothofthekitchen。Thenthebackdoorslammed。Hewasgone。
Keziahstarted,asiftheslamofthedoorhadbeenanelectricshock。Duringtheinterviewshehadbeenpaleandgravebutoutwardlycalm。Nowshesankwearilydowninthechairfromwhichshehadrisenandherheaddroppedforwarduponherarmsonthetable。ThelettershehadbeenreadingbeforeCaptainNat’sarrivalfellfromherwaisttothefloorandlaythere,itsbadlyspelledandblottedlinesshowingblackandfatefulagainstthewhitepaper。Andshecried,tearsofutterlonelinessanddespair。