Butsheherselfhadnotrealisedhowhardlyhewouldtakeit。
“Ididn’t——Icouldn’t——“
“There’sthedog-man,“hestammered。“He’llhavestolenhim。“Thenhewasoffoutoftheroominaninstant。
AndthatwasmorethanMarycouldhear。Sherealised,evenasshefollowedhim,thatshewasgivingherwholecaseaway,thatshewasnow,asalways,weakwhensheshouldbestrong,softwhensheshouldbehard,goodwhensheshouldbewicked,wickedwhensheshouldbegood。Shecouldnothelpherself。Withtremblinglimbsandaheartthatseemedtobehammeringherbodyintopiecesshefollowedhimout。Shefoundhiminthehall,tuggingathiscoat。
“Whereareyougoing?“shesaidweakly。