InstantlyMrs。Coleknewthatshehadforgottenit。ShecouldseeherselfstandingthereinMrs。Monk’skitchenforgettingit。Howcouldshe?AndMrs。Monk,howcouldSHE?Ithadneverbeenforgottenbefore。
“Oh,no,“shesaidwildly。“Oh,no!I’msureIcan’thaveforgottenit。“
Sheplungedabout,herredfaceallcreasedwithanxiety,herhatononeside,herhandssearchingeverywhere,underthetablecloth,inthebasket,amongsttheknivesandforks。
“Jim,youhaven’tdroppedanything?“
“No,mum。Beggin’yourpardon,mum,thebasketwasclosed,sotospeak——closeditwas。“