“Hereareyourflowers。Iarrangedthemmyself,rememberingthatyoudidn’tlikewhatHannahcallsa`sot-bookay’,saidLaurie,handingheradelicatenosegay,inaholderthatshehadlongcovetedasshedailypasseditinCardiglia’swindow。
“Howkindyouare!“sheexclaimedgratefully。“IfI’dknownyouwerecomingI’dhavehadsomethingreadyforyoutoday,thoughnotasprettyasthis,I’mafraid。“
“Thankyou。Itisn’twhatitshouldbe,butyouhaveimprovedit,“
headded,asshesnappedthesilverbraceletonherwrist。
“Pleasedon’t。“