“I’llwait,andinthemeantime,youcouldbelearningtolikeme。Woulditbeaveryhardlesson,dear?“
“NotifIchosetolearnit,but……“
“Pleasechoosetolearn,Meg。Iloveyoutoteach,andthisiseasierthanGerman,“brokeinJohn,gettingpossessionoftheotherhand,sothatshehadnowayofhidingherfaceashebenttolookintoit。
Histonewasproperlybeseeching,butstealingashylookathim,Megsawthathiseyesweremerryaswellastender,andthatheworethesatisfiedsmileofonewhohadnodoubtofhissuccess。Thisnettledher。AnnieMoffat’sfoolishlessonsincoquetrycameintohermind,andtheloveofpower,whichsleepsinthebosomsofthebestoflittlewomen,wokeupallofasuddenandtookpossessionofher。Shefeltexcitedandstrange,andnotknowingwhatelsetodo,followedacapriciousimpulse,and,withdrawingherhands,saidpetulantly,“Idon’tchoose。Pleasegoawayandletmebe!“
PoorMr。Brookelookedasifhislovelycastleintheairwastumblingabouthisears,forhehadneverseenMeginsuchamoodbefore,anditratherbewilderedhim。