Atdinnerherhusbandthoughtshelookedwell,butshepretendednottohearhimwhenheinquiredaboutherride,andsheremainedsittingtherewithherelbowatthesideofherplatebetweenthetwolightedcandles。
“Emma!“hesaid。
“What?“
“Well,IspenttheafternoonatMonsieurAlexandre’s。Hehasanoldcob,stillveryfine,onlyalittlebrokenkneed,andthatcouldbebought;Iamsure,forahundredcrowns。“Headded,“Andthinkingitmightpleaseyou,Ihavebespokenit——boughtit。HaveIdoneright?Dotellme?“
Shenoddedherheadinassent;thenaquarterofanhourlater——