’Whendidyoup-p-partfromhim?’sheasked,hernetherlipstartingoffquiveringsomuchthatitwaslikeatremolo-stopopenedinherspeech。Shelongedtorunawayfromthisdreadfulboreandcryhereyesout。
’Justnow,intheturnpikeroadyonderthere。’
’What!hehasactuallygonepastmygates?’
’Yes。Whenwegottothem——handsomegatestheyare,too,thefinestbitofmodernwrought-ironworkIhaveseen——whenwecametothemwestopped,talkingtherealittlewhile,andthenhewishedmegood-
byeandwenton。Thetruthis,he’salittlebitdepressedjustnow,anddoesn’twanttoseeanybody。He’saverygoodfellow,andawarmfriend,butalittleuncertainandgloomysometimes;hethinkstoomuchofthings。Hispoetryisrathertooeroticandpassionate,youknow,forsometastes;andhehasjustcomeinforaterribleslatingfromthe——Reviewthatwaspublishedyesterday;hesawacopyofitatthestationbyaccident。Perhapsyou’vereadit?’