Thenshebroughthimwaterinapetal,whichhedrank,afterwhichherelatedtoherhowhehadtornoneofhiswingsonabramble,sothathecouldnotflyasfastastheotherswallows,whohadflownfarawaytowarmerlands。Soatlasthehaddroppeddownexhausted,andthenhecouldremembernomore。Thewholewinterheremaineddownthere,andThumbelinalookedafterhimandnursedhimtenderly。Neitherthemolenorthefield-mouselearntanythingofthis,fortheycouldnotbearthepoorswallow。
Whenthespringcame,andthesunwarmedtheearthagain,theswallowsaidfarewelltoThumbelina,whoopenedtheholeintheroofforhimwhichthemolehadmade。Thesunshonebrightlydownuponher,andtheswallowaskedherifshewouldgowithhim;shecouldsituponhisback。Thumbelinawantedverymuchtoflyfarawayintothegreenwood,butsheknewthattheoldfield-mousewouldbesadifsheranaway。’No,Imustn’tcome!’
shesaid。
’Farewell,deargoodlittlegirl!’saidtheswallow,andflewoffintothesunshine。Thumbelinagazedafterhimwiththetearsstandinginhereyes,forshewasveryfondoftheswallow。
’Tweet,tweet!’sangthebird,andflewintothegreenwood。