Allseemedsuddenlytorealizethattherewasnotanemptyvoidbetweenearthandheaven,thattherichandthepowerfulhadnottakenpossessionofeverything,thattherewasstillarefugefrominjury,fromslavishbondage,fromcrushing,unendurablepoverty,fromtheterriblevodka。
“Defender!Mother!“sobbedMarya。“Mother!“
Butthethanksgivingserviceendedandtheikonwascarriedaway,andeverythingwentonasbefore;andagaintherewasasoundofcoarsedrunkenoathsfromthetavern。
Onlythewell-to-dopeasantswereafraidofdeath;therichertheywerethelesstheybelievedinGod,andinthesalvationofsouls,andonlythroughfearoftheendoftheworldputupcandlesandhadservicessaidforthem,tobeonthesafeside。
Thepeasantswhowereratherpoorerwerenotafraidofdeath。TheoldfatherandGrannyweretoldtotheirfacesthattheyhadlivedtoolong,thatitwastimetheyweredead,andtheydidnotmind。TheydidnothinderFyoklafromsayinginNikolay’spresencethatwhenNikolaydiedherhusbandDeniswouldgetexemption——toreturnhomefromthearmy。AndMarya,farfromfearingdeath,regrettedthatitwassoslowincoming,andwasgladwhenherchildrendied。