“Butwhenareyougoing?“Savelypatteredaway。“That’swhatthepostisfor——togetthereingoodtime,doyouhear?I’lltakeyou。“
Thepostmanopenedhiseyes。Warmedandrelaxedbyhisfirstsweetsleep,andnotyetquiteawake,hesawasthroughamistthewhiteneckandtheimmovable,alluringeyesofthesexton’swife。Heclosedhiseyesandsmiledasthoughhehadbeendreamingitall。
“Come,howcanyougoinsuchweather!“heheardasoftfemininevoice;“yououghttohaveasoundsleepanditwoulddoyougood!“
“Andwhataboutthepost?“saidSavelyanxiously。“Who’sgoingtotakethepost?Areyougoingtotakeit,pray,you?
Thepostmanopenedhiseyesagain,lookedattheplayofthedimplesonRaissa’sface,rememberedwherehewas,andunderstoodSavely。Thethoughtthathehadtogooutintothecolddarknesssentachillshudderalldownhim,andhewinced。