Ourlittlefirewasbuiltbesidethecaboose,sothecookingthingsmightbeeasilyreachedandputback。Youwouldscarcelythinksuchoperationsheldanyinterest,evenforthehungry,whenthereseemedtobenothingtocook。Afewsticksblazingtamelyinthedust,afrying-pan,halfatinbucketoflard,somewater,andbarrenplatesandknivesandforks,andthreesilentmenattendingtothem——thatwasall。Butthetravellerscametosee。Thesewaifsdrewnearus,andstood,asad,lore,shiftingfringeofaudience;fourtobeginwith;andthentwowanderedaway;andpresentlyoneofthesecameback,findingitworseelsewhere。“Supper,boys?“saidhe。“Breakfast,“saidScipio,crossly。Andnomoreofthemaddressedus。IheardthemjoylesslymentionWallStreettoeachother,andSaratoga;IevenheardthenameBrynMawr,whichisnearPhiladelphia。ButthesefragmentsofhomedroppedinthewildernesshereinMontanabesideafreightcaboosewereofnointeresttomenow。
“Lookslikefrogsdownthere,too,“saidScipio。“Seethemmarshyslogsfullofweeds?“WetookalittleturnandhadasightoftheVirginianquiteactiveamongtheponds。“Hush!I’mgettingsomethoughts,“continuedScipio。“Hewasn’tsorryenough。Don’tinterruptme。“
“I’mnot,“saidI。
“No。ButI’d’mostcaughta-hold。“AndScipiomutteredtohimselfagain,“Hewasn’tsorryenough。“Presentlyhesworeloudandbrilliantly。“Tellyu’!“hecried。“WhatdidhesaytoTrampasafterthatplaytheyexchangedoverrailroadimprovementsandTrampasputthejoshonhim?Didn’thesay,’Trampas,Ithoughtyou’dbeafraidtodoit?’Well,sir,Trampashadbetterhavebeenafraid。Andthat’swhathemeant。There’swherehewasbringin’ittoTrampasmadeanawfulbadplaythen。Youwait。
Glory,buthe’saknowin’man!Coursehewasn’tsorry。Iguesshehadthehardestkindofworktolookassorryashedid。Youwait。“