“I’moneo’MissEricson’stenants。Lookafteroneofherplaces。Ididowntheplacemyselfonce,butIlostitawhileback,inthebadyearsjustaftertheWorld’sFair。Justaswell,too,Isay。Letsyououto’payin’taxes。TheEricsonsdoownmostofthecountynow。Iremembertheoldpreacher’sfavoritetextusedtobe,’Tothemthathathshallbegiven。’They’vespreadsomethingwonderful——runoverthisherecountrylikebindweed。ButIain’tonethatbegretchesitto’em。Folksisentitledtowhattheykingit;andthey’rehustlers。Olaf,he’sintheLegislaturenow,andalikelymanfurCongress。Listen,ifthatain’ttheoldwomancomin’now。WantIshouldstopher?“
Nilsshookhishead。Heheardthedeepchug-chugofamotorvibratingsteadilyinthecleartwilightbehindthem。Thepalelightsofthecarswamoverthehill,andtheoldmanslappedhisreinsandturnedclearoutoftheroad,duckinghisheadatthefirstofthreeangrysnortsfrombehind。Themotorwasrunningatahot,evenspeed,andpassedwithoutturninganinchfromitscourse。Thedriverwasastalwartwomanwhosatateaseinthefrontseatanddrovehercarbareheaded。Sheleftacloudofdustandatrailofgasolinebehindher。Hertenantthrewbackhisheadandsneezed。
“Whew!IsometimessayI’dasliefbebeforeMrs。Ericsonasbehindher。Shedoesbeatall!Nearlyseventy,andneverletsanothersoultouchthatcar。Putsitintocommissionherselfeverymorning,andkeepsittunedupbythehitch-barallday。I
neverstopworkforadrinko’waterthatIdon’thearhera-
churnin’uptheroad。Ireckonherdarter-in-lawsneversetsdowneasynowadays。Neverknowwhenshe’llpopin。Mis’Otto,shesaystome:’We’resoafraidthatthing’llblowupanddoMasomeinjuryyet,she’ssoturribleventuresome。’SaysI:’I