\"Hewilltellyouallthetruth,——howitallis,\"saidLaMere。\"Wewilldoallwecan,youknow,tomakeyouhappy,Marie。ButyoumustrememberwhatMonsieurleCuretoldustheotherday。Inthisvaleoftearswecannothaveeverything;asweshallhavesomeday,whenourpoorwickedsoulshavebeenpurgedofalltheirwickedness。Nowgo,dear,andtakeyourcloak。\"
\"Yes,maman。\"
\"AndAdolphewillcometoyou。Andtryandbehavewell,likeasensiblegirl。\"
\"Yes,maman,\"——andsoshewent,bearingonherbrowanothersacrificialkiss——andbearinginherheartsuchanunutterableloadofwoe!
Adolphehadgoneoutofthehousebeforeher;butstandinginthestableyard,wellwithinthegatesothatsheshouldnotseehim,hewatchedherslowlycrossingthebridgeandmountingthefirstflightofthesteps。Hehadoftenseenhertrippingupthosestairs,andhad,almostasoften,followedherwithhisquickerfeet。Andshe,whenshewouldhearhim,wouldrun;andthenhewouldcatchherbreathlessatthetop,andstealkissesfromherwhenallpowerofrefusingthemhadbeenrobbedfromherbyhereffortsatescape。