Therewasstilllightintheroom,forwhenhefirstgraspedherwithbothhishands,hehadputthelampdownonasmalltable。Nowtheywererollingonthefloortogether,andtwicehehadessayedtokneelonherthathemightthuscrushthebreathfromherbody,anddepriveheraltogetherofherstrength;butshehadbeentooactiveforhim,movingherselfalongtheground,thoughindoingsoshedraggedhimwithher。Butbydegreeshegotonehandatliberty,andwiththathepulledaclaspknifeoutofhispocketandopenedit。\"Iwillcutyourheadoffifyoudonotletgomyhair,\"hesaid。Butstillsheheldfastbyhim。Hethenstabbedatherarm,usinghislefthandandmakingshort,ineffectualblows。Herdresspartlysavedher,andpartlyalsothecontinualmovementofallherlimbs;but,nevertheless,theknifewoundedher。Itwoundedherinseveralplacesaboutthearm,coveringthembothwithblood;——butstillshehungon。Soclosewashergraspinheragony,that,assheafterwardsfound,shecuttheskinofherownhandswithherownnails。Hadtheman’shairbeenlessthickorstrong,orherowntenacitylesssteadfast,hewouldhavemurderedherbeforeanyinterruptioncouldhavesavedher。
Andyethehadnotpurposedtomurderher,oreven,inthefirstinstance,toinflictonheranybodilyharm。Buthehadbeendeterminedtogetmoney。Withsuchasumofmoneyashehadnamed,itmight,hethought,bepossibleforhimtowinhiswayacrosstoAmerica。Hemightbribementohidehimintheholdofaship,andthustheremightbeforhim,atanyrate,apossibilityofescape。
Thattheremustbemoneyinthehousehehadstillthoughtwhenfirsthelaidhandsonthepoorwoman;andthen,whenthestrugglehadoncebegun,whenhehadfelthermusclescontendingwithhis,thepassionofthebeastwasarousedwithinhim,andhestroveagainstherashewouldhavestrivenagainstadog。Butyet,whentheknifewasinhishand,hehadnotdrivenitagainstherheart。
Thensuddenly,whiletheywereyetrollingonthefloor,therewasasoundoffootstepsinthepassage。AaronTrowinstantlyleapedtohisfeet,leavinghisvictimontheground,withhugelumpsofhisthickclottedhairinherhand。Thus,andthusonly,couldhehaveliberatedhimselffromhergrasp。Herushedatthedoor,andtherehecameagainstthetwonegroservant—girlswhohadreturneddowntotheirkitchenfromtheroadonwhichtheyhadbeenstraying。Trow,ashehalfsawtheminthedark,notknowinghowmanytheremightbe,orwhethertherewasamanamongthem,rushedthroughthem,upsettingonescaredgirlinhispassage。Withtheinstinctandwiththetimidityofabeast,hisimpulsenowwastoescape,andhehurriedawaybacktotheroadandtohislair,leavingthethreewomentogetherinthecottage。Poorwretch!Ashecrossedtheroad,notskulkinginhisimpotenthaste,butrunningathisbest,anotherpairofeyessawhim,andwhenthesearchbecamehotafterhim,itwasknownthathishiding—placewasnotdistant。
Itwassometimebeforeanyofthewomenwereabletoact,andwhensomestepwastaken,Anastasiawasthefirsttotakeit。Shehadnotabsolutelyswooned,butthereaction,aftertheviolenceofherefforts,wassogreat,thatforsomeminutesshehadbeenunabletospeak。ShehadrisenfromthefloorwhenTrowlefther,andhadevenfollowedhimtothedoor;butsincethatshehadfallenbackintoherfather’soldarm—chair,andtheresatgaspingnotonlyforwords,butforbreathalso。