ResolvingtogoatoncetoKnowlesburyonfoot,Iledthewayoutofthevestry。
`Thankyoukindly,sir,’saidtheclerk,asIslippedmylittlepresentintohishand。`AreyoureallygoingtowalkallthewaytoKnowlesburyandback?Well!you’restrongonyourlegs,too——andwhatablessingthatis,isn’tit?There’stheroad,youcan’tmissit。IwishIwasgoingyourway——it’spleasanttomeetwithgentlemenfromLondoninalostcornerlikethis。Onehearsthenews。Wishyougoodmorning,sir,andthankyoukindlyoncemore。’
Weparted。AsIleftthechurchbehindmeIlookedback,andtherewerethetwomenagainontheroadbelow,withathirdintheircompany,thatthirdpersonbeingtheshortmaninblackwhomIhadtracedtotherailwaytheeveningbefore。
Thethreestoodtalkingtogetherforalittlewhile,thenseparated。
ThemaninblackwentawaybyhimselftowardsWelmingham——theothertworemainedtogether,evidentlywaitingtofollowmeassoonasIwalkedon。