Mrs。Beasley,herhearingnowwithinforty-fivedegreesofthenormal,grewinterested。Sheusheredhervisitorintotheadjoiningroom,andprofferedherachair。Thatsittingroomwasawonderofitskind,eventotheteacher\'saccustomedeyes。Agilt-
framedcrayonenlargementofthelateMr。Beasleyhunginthecenterofthebroadestwallspace,andwasnottheugliestthingintheapartment。Havingsaidthis,furtherdescriptionisunnecessary——particularlytothosewhorememberMr。Beasley\'spersonalappearance。
“WhatyousointerestedintheThayersfor?”inquiredDebby。“Oneoftheheirs,beyou?Theydidn\'tleavenothin\'。“
No,theschoolmistresswasnotanheir。Wasnotevenarelativeofthefamily。Butshewas——wasinterested,justthesame。Afriendofherswasarelative,and——
“Whatisyourfriend?”inquiredtheinquisitor。“Aman?”