Lizaveta,thepedlar,soldmesomecollarsandcuffscheap,pretty,new,embroideredones。KaterinaIvanovnalikedthemverymuch;sheputthemonandlookedatherselfintheglassandwasdelightedwiththem。\'Makemeapresentofthem,Sonia,\'shesaid,\'pleasedo。\'
\'Pleasedo,\'shesaid,shewantedthemsomuch。Andwhencouldshewearthem?Theyjustremindedherofheroldhappydays。Shelookedatherselfintheglass,admiredherself,andshehasnoclothesatall,nothingsofherown,hasn\'thadalltheseyears!Andsheneverasksanyoneforanything;sheisproud,she\'dsoonergiveawayeverything。Andthesesheaskedfor,shelikedthemsomuch。AndIwassorrytogivethem。\'Whatusearetheytoyou,KaterinaIvanovna?\'I
said。Ispokelikethattoher,Ioughtnottohavesaidthat!Shegavemesuchalook。Andshewassogrieved,sogrievedatmyrefusingher。Anditwassosadtosee……Andshewasnotgrievedforthecollars,butformyrefusing,Isawthat。Ah,ifonlyIcouldbringitallback,changeit,takebackthosewords!Ah,ifI……butit\'snothingtoyou!”
“DidyouknowLizaveta,thepedlar?”
“Yes……Didyouknowher?”Soniaaskedwithsomesurprise。