InaquarterofanhourshewassurveyingherselfinhermirrorjustasPhyllishadbeendoinganhoursooner;onlyonherfacewasaverydifferentexpressionfromthatwhichPhyllishadworn。Hereyeswerebrilliantastheyneverhadbeenbefore,exceptonce;herfacewasnotpale,butfullofsoftcolor,asifshewerestandingbeneaththeshadowofamightyrose-leafwiththesunlightabove。Herneckandarmswereofthesamedelicatetinge。Hersmileshegaveasshesurveyedherselfwasasmileoftriumph,verydifferentfromtheexpressiononpoorPhyllis\'featuresassheflungherhatacrosstheroom。
“Mine,mine,mine!“shewhispered,noddingwithasmileatthelovelythingsofullofwarmlifethatfacedherwithasmile。“Heismine——
hehascomebacktome,Iwillkeephim。Ishallbeabletokeephim,Ithink。”
Shehadscarcelyenteredthedrawingroombeforehewasbesideher,andhehadscarcelyenteredbeforeaservantannouncedthatdinnerwasserved。Theywereseatedatthedinnertablebeforetheyhadexchangedhalfadozenwords——beforeshehadtimetoaskhimwhyhehadreturned。
Andatthetable,withaservantateachend,whatcouldtheysay?