OnthefollowingdayafterlunchthePrimeMinistertookawalkwithLadyRosinaDeCourcy。HehadfallenintoahabitofwalkingwithLadyRosinaalmosteverydayofhislife,tillthepeopleintheCastlebegantobelievethatLadyRosinawasthemistressofsomedeeppolicyofherown。Forthereweremanytherewhodidintruththinkthatstatecraftcouldneverbeabsentfromaminister’smind,dayornight。ButintruthLadyRosinachieflymadeherselfagreeabletothePrimeMinisterbynevermakingthemostdistantallusiontopublicaffairs。ItmightbedoubtedwhethersheevenknewthatthemanwhopaidhersomuchhonourwastheHeadoftheBritishGovernmentaswellastheDukeofOmnium。Shewasatall,thin,shrivelled-upoldwoman,——notveryold,fiftyperhaps,butlookingatleasttenyearsmore,——verymelancholy,andsometimesverycross。Shehadbeennotablyreligious,butthatwasgraduallywearingoffassheadvancedinyears。TherigidstrictnessofSabbatarianpracticerequiresthefullenergyofmiddlelife。Shehadbeenleftentirelyaloneintheworld,withaverysmallincome,andnotmanyfriendswhowereinanywayinterestedinherexistence。
ButsheknewherselftobeLadyRosinaDeCourcy,andfeltthatthepossessionofthatnameoughttobemoretoherthanmoneyorfriends,oreventhanbrothersandsisters。’Theweatherisnotfrighteningyou,’saidtheDuke。Snowhadfallen,andthepaths,evenwheretheyhadbeenswept,werewetandsloppy。
’Weatherneverfrightensme,yourGrace。Ialwayshavethickboots,——Iamveryparticularaboutthat——andcorksoles。’
’Corksolesareadmirable。’
’IthinkIowemylifetocorksoles,’saidLadyRosinaenthusiastically。’ThereisamannamedSproutinSilverbridgewhomakesthem。DidyouGraceevertryhimforboots?’