IX
Shewasawakenedbythescreamofanengine,andlookedaroundheramazed。Herneckhadfallensidewayswhilesheslept,andfelthorridlystiff;herheadached,andshewasshivering。Shesawbytheclockthatitwaspastfive。’IfonlyIcouldgetsometea!’shethought。’AnywayIwon’tstayhereanylonger!’Whenshehadwashed,andrubbedsomeofthestiffnessoutofherneck,thetearenewedhersenseofadventurewonderfully。Hertraindidnotstartforanhour;shehadtimeforawalk,towarmherself,andwentdowntotheriver。Therewasanearlyhaze,andalllookedalittlemysterious;butpeoplewerealreadypassingontheirwaytowork。
Shewalkedalong,lookingatthewaterflowingupunderthebrightmisttowhichthegullsgaveasortofhoveringlife。ShewentasfarasBlackfriarsBridge,andturningback,satdownonabenchunderaplane—tree,justasthesunbrokethrough。Alittlepastywomanwithapinchedyellowishfacewasalreadysittingthere,sostill,andseemingtoseesolittle,thatNoelwonderedofwhatshecouldbethinking。Whileshewatched,thewoman’sfacebeganpuckering,andtearsrolledslowly,down,tricklingfrompuckertopucker,till,summoninguphercourage,Noelsidlednearer,andsaid:
\"Oh!What’sthematter?\"
Thetearsseemedtostopfromsheersurprise;littlegreyeyesgazedround,patientlittleeyesfromaboveanalmostbridgelessnose。