Atmidnightyoumighthaveseenaquaintlydespondentlittlefigure,whosecurlyheadissuedfromahoodedcloak,staggeringhopelesslyfromahammock,andseatingherselfonamossystump。Fromthelimpnessofherattitudeandthepatheticexpressionofhereyes,I
fearPollywasreviewingformerhappynightsspentonspring-beds;
andatthisparticularmomenttherealitiesofcamping-outhardlyequalledheranticipations。Whatevermayhavebeenherfeelings,however,theywerepromptlystifledwhenacertaininsolentheadreareditselffromitsblanket-roll,andahoarsevoicecackled,\'PrettyPolly!Pollywantacanyon?\'AtthisinsultMissOliverwrappedherdraperyaboutherandstrodetoherhammockwiththeairofatragedyqueen。
CHAPTERIII:LIFEINTHECANYON——THEHEIRAPPARENTLOSESHIMSELF
\'Know\'stthouthelandwherethelemon-treesbloom,Wherethegoldorangeglowsinthegreenthicket\'sgloom;